Vi behöver fler halvvägshus!

Debattartikel i Svenska Dagbladet, 7 januari 2024

Placering på halvvägshus för utslussning av kriminella är ett effektivt sätt att minska återfall i kriminalitet, och kan minska kostnaderna rejält för samhället.  Men platserna är alldeles för få. Varför finns det inte fler halvvägshus i Sverige?

Allt fler döms till fängelse och straffen blir allt längre. I dagarna kom Kriminalvårdens egen kapacitetsrapport som pekar på ett behov av att tredubbla platserna fram till 2033. Utredningen menar att en så kraftig och snabb expansion ”kommer att vara utmanande för myndigheten” och ställa både personal och intagna inför en ”ökad risk för utsatthet och hot- och våldsincidenter”. Man ser problem när det gäller bemanning, säkerhet och ökad risk för återfall när de intagna kommer ut.

Det saknades inte löften om hårdare straff i den senaste valrörelsen, däremot saknades en klargörande debatt kring hur det skulle genomföras i praktiken – för oavsett hur hårda straff som utlovas måste alla som hamnar i fängelse så småningom komma ut. En del av Kriminalvårdens uppdrag är att minska de dömdas brottsbenägenhet, vilket såklart är den mest effektiva åtgärden mot såväl kriminalitet som överbeläggning på fängelserna. Nu har regeringen tvingats besluta att dubbelbeläggning ska vara normalsituation på våra fängelser vilket gör att bevaknings- och säkerhetsfrågor måste prioriteras medan sysselsättning, utbildning och påverkansinsatser utarmas. Risken för oroligheter på anstalterna är också hög genom att friktionen mellan intagna ökar. Och kostnaderna? Ja, de är så stora att vi nu står inför en situation där de långa fängelsestraffen riskerar att utarma övrig välfärd.

Enligt uppgifter från ekonomiavdelningen på Kriminalvårdens huvudkontor kostade 2022 en placering per dygn i:

*säkerhetsklass 1 (högsta säkerhet med mur och staket) 3 940 kronor
*säkerhetsklass 2 (medium säkerhet med mur eller dubbelstaket) 3 807 kronor
*säkerhetsklass 3 (lägst säkerhet med enkelstaket eller utan staket) 2 381 kronor

Totalt fanns 5 342 platser till en kostnad av 6,8 miljarder kronor. Sedan tillkommer specialplatser, häktesverksamhet, Frivårdens organisation, transportverksamhet, administration, utbyggnadskostnader och övriga extra kostnader enligt regleringsbrevet. Hela anslaget för 2022 låg på 12,4 miljarder kronor.

Det är hisnande belopp, lika mycket som all sjukpenning Försäkringskassan betalade ut under 2022

Enligt Martin Holmgren, generaldirektör för Kriminalvården, innebär Tidöavtalet ett behov av 4 200 nya platser i närtid, vilket innebär en ökning med 85 procent. Detta ska uppnås genom nybyggnation inom befintliga anstalter och mellan 11-16 nya anstalter à 300 platser. På sikt behövs 27 000 platser för att matcha skrivningarna i Tidöavtalet.

I Kriminalvårdens rapport beräknas anslagsbehovet vara på över 40 miljarder kronor år 2033. Det är hisnande belopp, lika mycket som all sjukpenning som Försäkringskassan betalade ut under 2022. Jämfört med en gymnasieplats kostar ett år på anstalt med hög säkerhetsklass tio gånger så mycket.

Har vi verkligen råd med denna modell? Är justitieminister Gunnar Strömmer, finansminister Elisabeth Svantesson och oppositionsledare Magdalena Andersson medvetna om dessa kostnader? Är resultatet värt insatsen? Tror vi att de intagna kommer att leva upp till kriminalvårdens motto ”bättre ut”? Vi tror inte det. Vi tror att många partier i sin iver att få väljarnas mandat att lösa samhällets problem med gängkriminalitet och skjutningar lovar förenklade lösningar snarare än att peka på det beforskade. För effektiva lösningar finns.

Den kanadensiska kriminalvården har under många år varit en ledstjärna och förebild för svensk kriminalvård. Där belönas god utveckling och skötsamhet på anstalten med tidigare frigivning i form av placering på halvvägshus utanför anstalterna, men med övervakning och stöd för att underlätta inslussning i samhället. Under vistelsen i halvvägshusen ska man söka arbete och bostad och arbeta aktivt för att komma tillbaka till samhället.

Denna möjlighet finns också i Sverige men betydligt senare under fängelsevistelsen och först sedan arbete eller sysselsättning är ordnad. Vi tror att detta skulle kunna justeras efter kanadensisk modell. Sverige är ett föregångsland avseende elektronisk övervakning och Frivården har lång erfarenhet av att arbeta med detta. Halvvägshusplacering eller utökad frigång (utsluss från anstalt med fotboja) skulle därför tillsammans eller var för sig kunna minska trycket på anstaltssystemet.

En plats på ett halvvägshus kostar ungefär hälften av en placering på en anstalt och en fotboja kostar ungefär hälften av en placering på halvvägshus. Kontrollen av skötsamhet är stor både på halvvägshus och för de som har fotboja. Om klienten missköter sig är stoppsträckan kort och resultatet blir återplacering på anstalt. I dag är skötsamheten mycket god både när det gäller halvvägshus och fotboja och de placerade klienterna har goda möjligheter att själva stå för sin egen försörjning och betala av på sina skadestånd. Båda placeringsformerna begränsar rörelsefriheten.

Att upphandla halvvägshus, halvvägshusplatser och fotbojor går avsevärt mycket fortare än att ens börja planera för ett nytt fängelse och innebär inga ökade kostnader för Kriminalvården eftersom upphandlingsstrukturen redan finns på Kriminalvårdens huvudkontor.

Skyddsvärnet i Göteborg har drivit halvvägshus sedan 2007, när utslussningsåtgärden infördes i Sverige. Det finns ytterligare två halvvägshus i Sverige, i Stockholm och Malmö. Tillsammans utgör de inte ens hundra platser, och alla tre är fullbelagda med långa väntetider.

Vi på Skyddsvärnet i Göteborg vill se fler platser på halvvägshus och står redo att utöka vår befintliga verksamhet. Vi kan bidra med vår långa erfarenhet och goda resultat vad gäller att minska återfall i brott. Vad väntar politiken och Kriminalvården på, varför fattas inte beslut om fler halvvägshus?